Carmenzita 2004-2010

jag kan inte förklara, jag kan inte förstå! Ont i hjärtat är det ända jag vet just nu. Vet inte om jag ska försöka förklara hur jag känner.

Min vän, min älskling.. den finaste häst jag någonsin ridit! hon finns inte mer..

Måndagen den 11/10

solen skiner så hårt att den värmer min kropp, den värmer upp humöret och gör att man mår bra och känner höstens fräsha luft strömma in genom hela kroppen! det blir knappast sämre av att se den man älskar mest stå och njuta i solens höstvärme, jag ropar högt hennes namn och hon tar en paus i sitt gräsätande och ger mig hennes blick..
stallet ser ut som vanligt, hon är som vanligt.. jag planerade en långtur när jag sadlade och gjorde iordning henne, jag bestämnde mig för att rida madasvängen, skulle ta ungefär två timmar om man galopperar sista sträckan vilket jag gjorde.
Första galoppen är som att flyga fram, krafterna trycks fram och vi försvinner iväg långt långt bort. hela ridturen är underbar, inget stoppade oss från att ha bästa tiden på dagen med varandra
vi kommer tillbaka till stallet, hon äter sin lunch medans jag fixar alla grejerna, jag putsar hennes träns, fixar med sadeln.. för sista gången..
klipper manen o tvättar hennes svans, spenderar hela dagen med henne och är inte ens i skolan, var detta ett täcken? ett hejdå?
att åka ut till stallet och se tränset vara ihopsatt för sista och första gången kan vara det jobbigaste, tiden då jag får det bekräftat att jag aldrig mer kommer känna hennes päls mot min näsa och känna lukten av henne, värmen av henne, hästen som fick mig le, fick mig att tro på att hon kunde ta mig vart hon ville!
att vara hos henne 365 dagar om året flera timmar om dagen och alltid ha ett leende på läpparna när man åker därifrån, som att förlora en syster eller bror en bästa kompis, nej för mig är detta så mycket mer och jag skriver här nu för att få vara ledsen och sörja den som fick mig att längta till nästa dag, till nästa pass och att älska ridsporten!

aldrig mer min, aldrig mer närvarande men alltid i mitt hjärta och min tanke! 13/10-2010

<3

VW

Kommentarer
Postat av: Bea

Jag är ledsen för din skull vicke. Det är så otroligt smärtsamt att förlora en vän, en vän som är en trogen och som ställer upp i alla lägen. En som alltid lyssnar och som finns att luta sig emot när man är ledsen. Det är inte många som kan känna den känslan, men vi vet, vi hästmänniskor vet. Du ska veta att jag tänker på dig! Kram Bea

2010-10-13 @ 22:14:34
Postat av: Ida

Jag får rysningar i hela kroppen Vicke, och jag kan inte låta bli att fälla några tårar. Jag lider med dig, den känslan du har kan ingen annan förstå. Men tankarna är hos er.

Du vet att jag alltid finns här, i alla lägen. Men jag vet vem du är och du är så otroligt stark på utsidan men i såna här lägen vet jag vem du blir och därför säger jag ännu en gång, att hör av dig så fort du känner att du vill prata om det här!

2010-10-13 @ 22:27:03
URL: http://idacharlottanilsson.blogg.se/
Postat av: Malin Trofast

Åh, jag rös i hela kroppen när jag läste det, tänker på dig jättemycket <3 massa pusssar och kramar

2010-10-14 @ 16:07:50
Postat av: Anonym

Tänker på dig <3, hemskt att det hände, finns här för dig <3

2010-10-14 @ 17:37:53
Postat av: .

Usch, fy vad hemskt! Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara.

2010-10-14 @ 20:48:44
Postat av: Elin

Så otroligt fint skrivet gumman, ville bara säga det. Fick tårar i ögonen och jag vet exakt vad du går igenom just nu. Jag finns när som, när du vill och känner att du behöver det. <3

2010-10-14 @ 21:36:57
URL: http://elinsthings.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0