victoriawahrby

ÅterfallsLARM!!
Kommer ha ett helvete inatt, den där hästen kommer aldrig förvinna hur mina tankar! En tjej vid namn Linn Olsson har nämnligen exakt samma känlsa som jag har för coffe! Hon verkar fatta vinkeln av hur beroende man kan bli av dessa vackra varelser.
Coffe är till salu igen och sorgen jag kände då går inte att beskriva! Ångrar ingenting med honom, han fick mig att börja lita på ridningen och brinna för det man verkligen vill!
Att rida en häst med så mycket känsla, och vilja var för varje dag en insperation.

Linn berättar i sin blogg om gången hon provred Coffe och jag ska göra detsamma!

Irish Coffeé
Hela familjen var satta i bilen och vi åkte iväg med höga förhoppningar! eller aa, vi visste inte riktigt hur vi skulle ta hans beskrivning, Ägaren sa att han såg ut som en nordsvensk men hoppade jättebra och va snäll! Jag var bara 14 år gammal och tanken var väl inte att köpa värsta stjärnan!

När vi kom fram till Linköping började vi närma oss, jag var så jävla nervös! jag tänkte, antingen blir detta ett fiasko eller så är det nu det börjar hända saker!
vi gick in i stallet där vi möts av ägarna, vi blir väl bemötta och vi blir hänvisade till hans box.

Jag har aldrig i hela mitt liv skådat något så vackert!

jag blev helt till mig och slet upp boxdörren till honom och började mysa med honom, ridningen gick som en dans på rosor! Hoppningen var inget att snacka om, vi flög över och mamma var såklart nervös och då är det höga hinder!
Vägen hem blev lång....dagarna efter blev långa, likaså nätterna

Jag hade min pappa på min sida kommer jag ihåg, han såg coffes blick i hoppningen och han har aldrig tvivlat på honom!
Jag visste att vi inte hade råd att köpa honom, jag visste och det var nog det som gjorde så otroligt ont i hjärtat!
några dagar gick och vi pratade inte så mycket om det, jag vägrade att provrida någon annan..
jag ville bara ha coffe.. visste ändå att ingen skulle uppnå måtten!

Coffe blev den första och sista ponnyn jag provred! Han var min..

En sak är säker och det är att jag kommer aldrig älska en häst så mycket som jag älskar honom! Han finns med mig hela tiden, överallt! Han finns i skåpet i skolan, mobilen, plånboken, hela huset är fullt av fotografier av honom och mig, det över min säng är vackrast!

jag påminns inte bara om honom, jag har känslan kvar.. känslan av en riktig fight! För det är exakt vad han är, en fighter och kommer aldrig ge upp! Jag kan sitta här hur länge som helst och skriva alla minnen vi har, men då skulle jag nog bara bli ledsen och känna en massa åtrå.. Jag vill minnas Coffe med en tanke.. kärlek<3